Artiklar ur "Veganbladet"
  1. Inget vitamin B12 utan bakterier
  2. Vegankost och veganism - ALLT annat än militanta veganer!
  3. Vegankost hjälper mot reumatism
  4. Mjölk och kalk
  5. Ökat köttätande skadar miljön, SvD 26/7-07


1) Inget vitamin B12 utan bakterier
Vitamin B12 intar en särställning bland vitaminerna, eftersom B12 är den enda vitamin som inte finns "packad och klar" i de annars så vitaminstinna vegetabilierna. Vitamin B12 syntetiseras enbart av bakterier. Det B12 som finns i kött, fisk, äggula och mjölk är tillverkat av bakterier som förekommer naturligt i djuren.
Även människan har bakterier som producerar B12 men kroppen kan dock inte tillgodogöra sig detta. Orsaken är att "B12-bakterierna" finns i tjocktarmen (slutet av matsmältningssystemet) medan upptaget av B12 sker i tunntarmen, som anatomiskt ligger före tjocktarmen. Kor (idisslare) kan tillgodogöra sig bakteriesyntes av B12 i tarmen. Enmagade växtätare bland djuren får sitt B12-behov tillgodosett genom att äta sitt eget exkrement.


Inaktivt B12 i alger
Det är mycket svårt att finna veganska livsmedel som innehåller B12. Vissa produkter som tidigare framhållits som goda källor till B12 har visat sig innehålla inaktiva former av B12 som kroppen inte kan tillgodogöra sig. Dessa analoger (det vill säga den inaktiva formen) kan till och med inverka negativt på B12-absorptionen, genom att binda till B12-receptorerna som därmed blockeras och förhindrar att eventuellt närvarande aktivt B12 inte får tillträde till receptorn och därmed inte kan absorberas.
Exempel på produkter med inaktivt B12 är sjögräs (wakame, kombu), jästa sojaprodukter (tempeh, miso) samt algen spirulina.
Observera att detta inte innebär att dessa livsmedel är onyttiga, endast att de är otillfredsställande vad det gäller B12-innehållet. Livsmedelsverket har undersökt förekomsten av B12 i alger och fermenterade livsmedel (Vår Föda 1-2 1989). Man konstaterade att alger och vissa fermenterade (mjölksyrajästa) födoämnen, t.ex surdegsbröd och sojasåserna shoyu och tamari, innehåller B12 men att halterna av vitaminet i de flesta fall är försumbara. I Storbritannien och i USA tillsätts B12 i sojaprodukter såsom färs och grytbitar, men tyvärr gäller detta inte i Sverige.

Äter man rotfrukter och andra grönsaker som odlats i kogödsel och därefter inte sköljts alltför noggrant, kan man räkna med att lite B12 slinker med i jorden. Frågan är vad mer som slinker ned... I vårt bacillskräcksamhälle, där dessutom vatten finns i överflöd, lär vi inte få i oss de mikrogram B12 vi behöver. Veganer bör därför äta tillsatser av B12, till exempel B12-berikad sojamjölk eller helt enkelt ta B12-tabletter alternativt multivitamintabletter med B12.


B12-berikning av spannmål?
Pernilla Karlsson är vegan och går i min klass på Nutritionslinjen. Pernilla ser möjligheter för livsmedelsindustrin att i framtiden B12-berika diverse produkter. Genom att vid framställningen av fermenterade livsmedel tillsätta B12-producerande bakterier, skulle tempeh, surkål och andra mjölksyrade grönsaker som i dag innehåller knappt mätbara mängder B12 kunna bli goda B12-källor. I USA berikas vissa spannmålsprodukter med folsyra och man diskuterar att eventuellt tillsätta även B12 till dessa matvaror, exempelvis flingor. I Sverige är detta dock inte aktuellt.

Extra B12-syntes hos vegetarianer?
En indisk vetenskaplig studie visar att indier som lever på en övervägande vegetarisk kost har en större tillväxt av mikroflora i tunntarmen, inklusive B12-producerande bakterier, jämfört med allätare.
Studien tyder på att vissa människor har en B12-bakterieflora i tunntarmen, där absorption kan ske. Denna extra produktion plus kroppens förmåga till adaption vid lågt B12-intag kan vara en förklaring till varför B12-brist är så ovanlig bland veganer. När det finns ont om vissa näringsämnen i kosten, i det här fallet B12, har kroppen en sparfunktion så att absorptionen av ämnet i fråga blir effektivare samtidigt som utsöndringen av ämnet minskas. På detta sätt regleras till exempel även mineralerna kalcium och järn.

Jag är tyvärr inte en av de som begåvats med en extra fin B12-bakterieflora i tunntarmen. Vid ett läkarbesök för ett par månader sedan konstaterades att mina B12-värden var aningen låga. Detta trots att jag tagit multivitamintabletter ända sedan jag blev vegan för snart fem år sedan. Ingen brist hade uppstått, men jag ordinerades stora doser B12 (i tablettform) morgon och kväll, varpå B12 snabbt normaliserades. Det råder fortfarande tvekan huruvida B12 möjligen kan produceras i tunntarmen hos vissa individer. Med tanke på de mycket allvarliga konsekvenser som B12-brist innebär, bör veganer ta kosttillskott.


B12 lagras i levern
En annan förklaring till varför veganer som under många år intagit mycket små mängder B12 ändå inte uppvisar B12-brist är att vitaminet kan lagras i levern, samt att vitaminet återanvänds om och om igen i kroppen. De dagliga förlusterna av B12 är endast cirka 1-3 mikrogram (dvs 0,000001 gram) men kroppens förråd är cirka 2-5 mg (0,002 gram). Förrådet är alltså tusen gånger så stort som de dagliga förlusterna. Därför kan man klara sig utan B12 i flera år utan att lida brist.

B12 tabletter
B12-innehållet i vitamintabletter framställs syntetiskt eller odlas fram med hjälp av bakterier. För att försäkra sig om att bakterieodlingen inte skett på ett medium av animaliskt ursprung, kan man kontakta tillverkaren.
Apotekets nya multivitamintablett Mitt Val Vegetarian är enligt deras konsumentupplysning garanterat animaliefri.


Rekommenderat dagsintag av vitamin B12:
Vuxna: 2 (μ/dag)
Barn: 0,05 (μ/kg kroppsvikt)
Ammande: 2,6 (μ/dag)


(Källa: Nordiska näringsrekommendationer, Nordiska Ministerrådet, Köpenhamn 1996)


B12-brist ej kostrelaterat
Den främsta orsaken till B12-brist är inte ett alltför lågt intag i kosten. I de allra flesta fall beror B12-bristen på att kroppen inte kan absorbera B12, även om rekommenderade dagliga intaget (2 (g) uppfylls.
För att B12 ska kunna tas upp i kroppen, krävs att en inre faktor, IF, (intrinsic factor) bildas i magsäckens slemhinna. IF binder till B12 vilket gör att vitaminet i sin tur kan binda till receptorer i tunntarmen där absorption sker.
Efter att vitaminet tagits upp i blodet transporteras det ut till kroppens vävnader eller till levern där B12 lagras för kommande behov. Vissa människor saknar IF på grund av en genetisk defekt.
Magsäcks- och tarmoperationer kan också ge upphov till B12-brist.
På äldre dar får många personer nedsatt produktion av saltsyra och IF.
Blodbrist på grund av avsaknad av IF kallas perniciös anemi och behandlas genom att tillsätta höga doser B12. Då stora mängder B12 tillförs i tablettform, kommer en viss del att absorberas genom diffusion i tunntarmen.
Enklare förklarat kan man säga att en liten del av B12 kommer att "sippra in" över tunntarmsslemhinnan. Ett annat effektivt sätt är att injicera B12 direkt i blodbanan eller intramuskulärt.


B12-brist ger nervskador
Vitamin B12 är nödvändig för nervsystemets funktion och ingår som cofaktor vid proteinsynteser. B12 krävs för bildandet av röda blodkroppar.
Att lida B12-brist är mycket allvarligt och kan orsaka blodbrist eller nervskador. Ett högt intag av folsyra kan bota själva blodbristen och på så sätt maskera att man i själva verket lider av B12-brist. Då kan den obehandlade B12-bristen utvecklas till nervskador.
Nervskadorna yttrar sig i form av slöhet, trötthet, vibrationsokänslighet och stickningar i fingrar och tår och leder i extrema fall till varierande grad av förlamning.


Åsa Strindlund
Nutritionsstuderande, Karolinska Institutet


Referenser:
Abrahamsson m fl, Näringslära för högskolan, Malmö, Almqvist & Wiksell Förlag AB (1992).
Albert M.J., Mathan, V.I. & Baker, S.J., Vitamin synthesis by human small intestinal bacteria (1980) Nature 283:781-782.
Kihlberg R., Homocystein-en riskfaktor för hjärt-kärlsjukdom, Scan J Nutr Vol39:66-72,1995
Langley G., Vegan Nutrition, East Sussex, Vegan Society (1995).
Shils, M.E., Olson, J.A., Shike, M., Ross, A.C., Modern Nutrition in Health and Disease, Williams & Wilkins, Pennsylvania (1999).
Whitney, E.N., Rolfes, S.R., Understanding Nutrition, St Paul, West Publishing Company (1996).
Tillbaka upp >>

2) Vegankost och veganism - ALLT annat än militanta veganer!
Sammanfattning av föredraget som hölls på Älvsjömässan "Allt om hälsan" den 17 och 18 februari 2001 - av Kåre Engström, dietist - Enheten för Preventiv Näringslära, Karolinska Institutet.

Bland allmänheten tycks det vara en relativt vanlig uppfattning att veganer är ett släkte tokstollar som ofta gör sig skyldiga till lagöverträdelser, då de ägnar sig åt frisläppande av minkar och sabotage mot Scans mjölktransportbilar - i syfte att rädda djuren.
Det är viktigt att poängtera att veganrörelsen givetvis tar avstånd från dylika illdåd och kriminella handlingar. Veganism är i stället en icke-våldsfilosofi.

Därför är den sammankoppling som en del icke initierade tycks föreställa sig, mellan veganer i stort och den ytterst lilla falang av "militanta veganer" som dessvärre existerar, mycket olycklig för veganrörelsen i stort.
Och dessvärre inte nog med detta. Vegankost har i media hamnat i skottgluggen och därvid fått ett skamfilat rykte vid ett otal tillfällen under åren. Bland annat har vegankost flera gånger utpekats som en inkörsport till ätbeteendestörningar.
Enligt ett dokument av American Dietetic Association från 1997, finns det dock inget vetenskapligt underlag som stödjer en hypotes av detta slag.


Vegankost ger fullgod näring
I andra sammanhang, i utlåtanden gjorda av bl.a. läkare, så har vegankost ibland förklarats som undermålig och näringsfattig vilket skulle göra den farlig för växande individer. Tyvärr, är det så att de flesta av dessa kritiska utspel kommer från personer som saknar kompetens inom näringslärans område.

Allt är dock inte elände. Tvärtom! Idag blåser det nya friska vindar över Sverige. En renässans råder idag för de krafter som predikar för ett grönare samhälle.
Göran Persson satte onekligen fingrarna på något mycket angeläget och känsligt när han i jultid i media gick ut och sade: "Jag känner allt mer olust för att äta nöt- och fläskkött"
Detta gjorde statsministern efter att ha läst Magnus Lintons bok "Veganerna en bok om dom som stör". Göran P kände av vibrationerna och gav ett uttryck och ansikte för den olust och tveksamhet som allt fler människor idag känner kring dagens storskaliga livsmedelsproduktion i vårt samhälle.
Även om skräcken för galna-kosjukan har blivit den nu pågående köttdebattens symbolfråga, handlar det givetvis om så mycket mer. Det är klart att det är något fel när idisslare givits kadavermjöl, och när djur tvingas tjäna slavar i fängelseceller, där de berövas ett naturligt liv, aldrig ser dagsljus, och agerar broilers - allt för största möjliga ekonomiska avkastning.


Plågsamma djurtransporter
Alla har sett de förödande djurtransport- och slakteribilder som visats upp på TV. Bilder som ingen kan blunda för. Det är sannolikt på det sättet som Linda Mccartney en gång sade:
"...om slakterierna skulle vara utrustade med glasfönster - då skulle alla bli vegetarianer!"
Den kritik som statsministern i sammanhanget kom att tvingas utstå från företrädare för andra riksdagspartier och från köttindustrin kändes ynkligt patetisk.
Det är självklart sunt, då Göran Persson eller vem som helst börjar fundera, och än bättre agera, utifrån nyvunna insikter och kunskaper om matens ursprung på våra tallrikar.


Veganism - en helhetslösning
Veganism handlar inte bara om mat och näring - utan det är en samhällelig helhetslösning.
Jag brukar säga att veganism omfattar fyra livsviktiga och för mänskligheten helt avgörande E:n, nämligen: Energi, Ekonomi, Ekologi och Etik.


Energi står för hälsoargumentet, och de uppenbara närings- och hälsomässiga vinsterna med vegankost. Metaforiskt kan man tala om att vegankost ger kroppen näring och energi med bäst oktanhalt.
Faktum är att veganer generellt sett både äter nyttigare och mår bättre än blandkostare. Ur ett ekonomiskt perspektiv är vegankost en riktig höjdare.


Förbättrad folkhälsa - ekonomi
Sjukvårdskostnaderna som ständigt tycks eskalera skulle definitivt kunna reduceras i och med att folkhälsan skulle förbättras om människor lever och äter sundare.
I den lilla världen, dvs. där den privata hushållsekonomin ofta kärvar, är vegankost en mycket lönsam motåtgärd. Matkontot kan nämligen i princip halveras för den som väljer vegankost i stället för traditionell svensk blandkost.


Ekologisk vinst
Ekologiaspekten av vegankost handlar givetvis om den katastrofala misshushållning av naturresurser som köttproduktion genererar. Det är rovdrift och resursslöseri av största format att "odla" kött, både i avseende på energi-, vatten- och markåtgång.
Dessutom förvärras redan stora miljöproblem som växthuseffekten och övergödning med animalieproduktion. Allt detta sker i en värld med ett allt större antal människor och där allt fler svälter. Solidaritetsprincipen väger därför således mycket, mycket tungt.


Etik
Det etiska argumentet känns lika självklart som de föregående. Barn är underbara inte minst för att de är så raka och logiska. Min fyraårige son Carl William kom för några veckor sedan, då vi stod och tittade på döda fiskar i charkuteridisken spontant att säga: "Tänk om du låg där pappa med avhuggen hals". Vad ska man säga?

Näringsproblem?
Många människor väser med en ängslig och smått föraktfull röst, något i stil med:
"...Man kan väl inte få i sig alla näringsämnen som kroppen behöver genom vegankost?" Svaret lyder: Det går! Ja, det går alldeles utmärkt!
Men, självklart kan alla koster, såväl blandkost, laktovegetarisk eller vegankost utformas på ett mer eller mindre bra eller dåligt sätt.
De illvilliga säger att man med vegankost får i sig för lite av följande näringsämnen: energi (fett), protein, vitamin B12, vitamin D, riboflavin, järn, zink, selen och jod samt för mycket av: socker och kostfiber.
Ska jag vara illvillig så kan jag på samma sätt säga att blandkostaren kan få i sig för lite av följande näringsämnen: kolhydrater, kostfiber, järn, zink, selen, kalium, magnesium, folsyra och vitamin E, samt för mycket av; energi (fett), mättat fett, socker, animaliskt protein, natrium och kolesterol.

Det behövs inget matematiskt snille, utifrån ovanstående utläggning, för att inse att blandkost kan vara behäftad med långt fler näringsproblem än vegankost. Dock är det ingalunda troligt att vare sig blandkost eller vegankost i realiteten kommer att vara så näringsoriktiga som i exemplen ovan.
Men, när veganen löst vitamin B12-frågan, dvs. genom kosttillskott eller berikade produkter, då kvarstår faktumet att blandkostaren generellt sett har långt fler problemnäringsämnen att försöka hantera än vad veganen har.


Näringsmyter
Två myter när det gäller vegankost och näringsämnen är viktiga att begrava.
Den ena gör gällande att vi utan mjölkprodukter inte får i oss "något" kalcium och därför inte kan utveckla ett optimalt skelett.
Den andra gör gällande att vi utan kött inte får i oss tillräckligt med protein och därför kommer att drabbas av undernäring och muskelförtvining.
Detta är alltså inget annat än exempel på långlivade myter! En välplanerad vegankost ger kroppen både det kalcium och det protein den behöver.


Veganer - inga uteslutare
Det är omtänksamt när omgivningen är nyfiken, tar sig tid, tänker och bryr sig om oss veganer. Men, det är helt onödigt att tycka synd om oss.
Än osmakligare är kommentarer som:
"Längtar du inte efter en stor blodig biff?" Den frågan känns minst sagt död, för hur kan man sakna någonting som förblöder?
Veganer är inte ett släkte av uteslutare, som lider eller försakar. Tvärtom - Veganer tar i stället för sig och ser detta som den stora möjlighet det är.

Idyllen med betande kossor i ett svenskt öppet jordbrukslandskap förblir ingenting annat än en dröm, för bakom tallriken döljer sig en bisarr verklighet som allt för få tycks vilja se eller konfrontera.
Tillbaka upp >>

3) Vegankost hjälper mot reumatism
Vegetarisk kost hjälper mot ledgångsreumatism. För första gången är det vetenskapligt bevisat. Hos 40 procent av dem som under ett år åt glutenfri vegankost minskade både smärtorna och svullnaderna i lederna betydligt.

Frågan om huruvida vegetarisk kost minskar reumatiska besvär är kontroversiell. Reumatikerna själva har länge hävdat att det fungerar för en del, men inte för alla, medan den medicinska expertisen oftast varit sval. Den har kanske inte direkt avrått från vegankost men inte heller rekommenderat den.

Nu har det, för första gången, kommit en vetenskaplig studie i frågan, godkänd och publicerad i den engelska tidskriften Rheumatology. Studien är svensk, gjord vid reumatologklinikerna på Universitetssjukhuset i Huddinge och Karolinska sjukhuset. Den enda invändningen är att endast 47 patienter fullföljt studien...

- Det är tillräckligt i den här typen av studier för att vi ska kunna dra säkra slutsatser, säger Ingiäld Hafström, chefsöverläkare vid reumatologen i Huddinge och ledare för studien.
Deltagarna i studien hade haft ledgångsreumatism i flera år och hade trots medicinsk behandling fortfarande ordentliga inflammationer i sina leder. De delades in i två grupper och skickades på en veckas kurs. Den ena fick lära sig glutenfri vegankost och den andra allsidig näringsriktig kost.

Under ett års tid fick de sedan äta sin respektive kost med stöd och hjälp av två sjuksköterskor och dietister som träffade dem regelbundet, såg till att de fyllde i sin kostdagbok och ständigt var tillgängliga per telefon. Samtliga fortsatte även med den medicinering de hade.
Vid studiens slut undersöktes de medicinskt, det togs prover och deltagarna fick fylla i så kallade VAS-formulär, alltså skalor över smärta, allmän hälsa och livskvalitet. Vid bedömningen om sjukdomen förbättrats måste minst 20 procent av svullnaden ha minskat och dessutom måste minst tre av fem olika mått uppfyllas, lägre sänka, bättre rörlighet och allmänhälsa och dessutom måste både läkare och patient bedöma att tillståndet förbättrats.

   - 40 procent av dem som fullföljde minst nio månader med glutenfri vegankost uppfyllde de här kraven mot 4 procent i den andra gruppen. En omläggning av kosten hjälper alltså inte alla, men hos många kan den ha en god effekt, säger Ingiäld Hafström.
Med mängder med sparade prover från deltagarna ska hon nu forska vidare och försöka få svar på frågan varför rätt kost inte fungerar för alla. Redan under studien följdes mängden antikroppar mot vissa födoämnen, alltså ett mått på immunförsvarets reaktion.

Det visade sig att hos dem som blev bättre av vegankosten minskade mängden antikroppar mot gliadin som finns i gluten och mot beta-lactoglobulin som finns i mjölk. Vad detta har för betydelse vet man ännu inte.
   - Studien bekräftar en tro som många haft, men att det var så många som 40 procent som blev bättre av glutenfri vegankost var en positiv överraskning, säger Leif Hansson, utvecklingsansvarig på Svenska reumatikerförbundet.

Ur: DN 011031, Kerstin Hellbom
Tillbaka upp >>

4) Mjölk och kalk
I USA går nu US National Dairy Council ut med jättekampanjer för att bekämpa kalk krisen. Hundratals dietister och experter har lagt fram en plan för att lösa problemet med kalkbrist och osteoporos - ett av de vanligaste hälsoproblemen i USA. Man har enats om att amerikanerna inte får tillräckligt med kalk i kosten och att det beror på brist på mjölkprodukter i kosten, trots att USA är en av världens största mjölkkonsumerande länder.

Veganföreningen anser inte att mjölkprodukter är en bra kalkkälla - tvärtom. Däremot är mörkgröna bladgrönsaker en bättre kalkkälla eftersom kroppen lättare tar upp kalk ur kål, broccoli m.fl kalkrika grönsaker.

Saltrik föda kan också orsaka kalkförluster genom urinen. Därför bör kosten vara saltfattig men rik på grönsaker, frukt och oraffinerade vegetabilier.
A-vitaminberikning av mjölken som sker i USA och Sverige är starkt relaterat till risk för osteoporos. Vitamin K från gröna bladgrönsaker och broccoli ger istället starka ben och minskar risken för frakturer och osteoporos.
Andra viktiga faktorer är givetvis motion och att man inte röker eller använder alkohol.
En kost som är rik på frukt, grönsaker, baljväxter och fullkornsprodukter samt innehåller lite salt är det bästa sättet att få ett starkt, friskt skelett. Kampanjer för att få människor att motionera mer samt äta mer grönsaker gör därför större nytta för folkhälsan.

Förebyggande verksamhet riktad mot barn och ungdomar är viktig. Allt fler barn rör sig för lite. Många tillbringar sin lediga tid framför datorer, tv och video. Idrottstimmar tas bort från skolschemat, på gymnasiet förekommer första året endast 1 timme i veckan, sedan tas all gymnastik bort ur schemat. Det är en katastrof. Istället borde fler motionstimmar läggas in.

Starta motionskampanjer och kampanjer för att äta mer frukt och grönt - riktade till alla åldrar. Skapa möjligheter till motionsutövande i skolor, på arbetsplatser och i bostadsområden. Avgiftsbefria alla motionsorganisationer från lokalkostnader i kommunernas lokaler.

Ulla Troëng
ordf. Veganföreningen i Sverige (ViS)

Tillbaka upp >>

5) ökat köttätande - skadar miljön

Publicerat 26 juli 2007, SvD:


Att äta ett kilo nötkött är lika skadligt för miljön som att köra bil i tre timmar och lämna alla lampor i hemmet på under tiden. Det visar en ny studie. Samtidigt ökar svenskarnas köttätande kraftigt. På grund av miljöaspekten ska nu Livsmedelsverket förändra kostråden.

Kuriosa
En rundringning som SvD gjort visar att samtliga regeringsmedlemmar köttätare.
"Jag är inte vegetarian, och har inte för avsikt att bli det. Mycket av det kött jag äter är viltkött och därför åtminstone naturligt producerat", säger jordbruksminister Eskil Erlandsson (c).


Fakta
Kraftigt ökad konsumtion av kött och köttvaror i Sverige sedan 1990-talet, person/år:
1990 - 26,8 kg
1995 - 31,3 kg
2000 - 40,9 kg
2004 - 42,4 kg
2005 - 43 kg (prel.)

Källa: Jordbruksverket

Köttkonsumtion är väldigt miljöbelastande, en rad vetenskapliga studier bekräftar det, kommenterar Annika Carlsson-Kanyama, forskare på Totalförsvarets forskningsinstitut, de nya rönen.

Trots det ökar alltså köttätandet i Sverige enligt siffror från Jordbruksverket. 1990 åt en svensk i genomsnitt knappt 27 kilo köttvaror om året. Femton år senare var motsvarande siffra 43 kilo enligt preliminära beräkningar.

"Veganrörelsen har diskuterat miljöaspekten i tio års tid. Det är en diskussion som förts i en liten krets, men det är ett faktum att köttkonsumtionen globalt sett bidrar till väldligt omfattande miljöförstöring. Att äta vegetariskt är ett väldigt relevant alternativ för den som exempelvis vill minska utsläppet av klimatgaser", säger Annika Carlsson-Kanyama, som deltagit i arbetet med FN:s senaste klimatrapport.

Enligt henne står maten för mer än en fjärdedel av de svenska hushållens koldioxidprofil, animaliekonsumtion står för en betydande del.

Det är därför jätteviktigt att vi förändrar våra matvanor eftersom de står för en så stor del av vår miljöbelastning.

Studien, som finns beskriven i den populärvetenskapliga tidningen New Scientist, är gjord av ett japanskt forskarlag på National Institute of Livestock and Grassland Science, som har mätt klimatpåverkan vid nötköttsproduktion. Förutom att uppskatta köttets påverkan på växthuseffekten tittade man även på andra följder; försurning av vatten, övergödning och energiåtgång.

Resultatet är nedslående. För varje kilo producerat kött skapas växthusgaser motsvarande 36,4 kilo koldioxid. Därutöver släpps stora mängder gödningsmedel ut samtidigt som stora mängde energi krävs. Totalt motsvarar det utsläppen från 25 mils bilåkning och 20 dagars oavbrutet användande av en 100-wattslampa.

Den största delen av växthusgaserna är metangas som kommer från kornas matsmältning. Beräkningen, som gjorts efter japanska förhållanden, inkluderar inte transporter.

Enligt en svensk studie minskar utsläppen kraftigt för den som äter ekologiskt kött, som är uppfött på gräs snarare än kraftfoder. De djuren släpper ut 40 procent mindre växthusgaser och gör av med 85 procent mindre energi än de som föds upp på vanligt sätt.

Naturvårdsverket och Livsmedelsverket har nu fått upp ögonen för miljöaspekterna kring matkonsumtionen, inte minst på grund av det ökande köttätandet. Myndigheterna inledde ett samarbete i juni för att utarbeta nya rekommendationer för vårt ätande, med hänsyn till miljön och den ökade köttkonsumtionen. Arbetet inleds på allvar i höst.

• Vi hoppas att de nya kostråden ska vara färdiga i början av nästa år. Råden kommer att ta hänsyn till hur man ska välja mat för att den ska vara mer miljömässig. Eventuellt blir det även en rekommendation att äta mindre nötkött på grund av den konstaterade inverkan på miljön, säger Annika Sohlström, chef för nutritionsavdelningen på Livsmedelsverket.

Åke Rutegård, vd för Kött och Charkföretagen, som är branschorganisationen för svenska företag inom köttindustrin, har ännu ingen synpunkt på hur köttproduktionen i Sverige påverkar miljön. Rutegård menar att en minskning av köttproduktionen i Sverige inte är någon lösning. Det skulle istället leda till att konsumenterna äter utländskt kött.

• Vi håller på och sätta oss in i miljöaspekten, som är komplex. Klart är att det finns positiva sidor miljömässigt med köttproduktionen, bland annat hålls landskapet öppet på grund av spannmålen som odlas till djuren.

Det finns inga planer från den svenska regeringen på åtgärder för att minska köttproduktionen.

• Vi har redan generella skatteregler för handelsgödsel som gör köttproduktionen mer dyrbar, säger jodbruksminister Eskil Erlandsson (c).

Jon Pelling, SvD
Tillbaka upp >>
Tillbaka >>

Copyright © anette. All rights reserved Hör gärna av dig med kommentarer